Augustinatt, svart, syrsor spelar, ena katten kommer in med stor nattfjäril i munnen. Idag har det gått oroväckande lätt att skriva. Det är så här, när det går lätt blir man orolig för det, tänker att det säkert är något fel, går det lätt så blir det säkert bara ytligt och om det är jobbigt att skriva så tror man genast att det är trist och trögläst och är det helt enkelt en mellandag så inbillar man sig omgående att det man skriver helt enkelt är slätstruket och tråkigt. Och så här precis i början kan det kännas som man står vid ingången av en lång tunnel, annar ljus långt borta men man vet att vägen är förtvivlat lång …
Idag la jag Sara Stridsberg åt sidan och plckade fram Nabokovs Lolita istället. Men när ska jag hinna läsa? Väcks på morgonen av ivrigt hundansikte som andas mig i ansiktet och undrar om jag är vaken. När jag stönar ”Gå iväg” kryper han in under sängen. Men ålar sig fram rätt snabbt igen..
Idag gick det att bada, men det är inte särskilt varmt längre varken i luften eller vattnet. Såg ”Frantic”, Roman Polanskis thriller med Harrison Ford på kvällen med min äldste, artonårige son.
Ska jag kunna hålla ögonen öppna och läsa Lolita nu? Två sidor, sen somnar jag. Trots att den är så fruktansvärt bra. Man glider in i hans psyke och liksom ser den stackars Lolita mellan raderna. I morgon ska jag tvinga mig till en timme minst, bara för läsande!