Kritiken

Många tror att det är ett plågsamt slit att skriva böcker men roligt att ge ut dem. Det är tvärt om. Skrivandet är alltid lustfyllt, även när det är svårt. Helvetet är att inte kunna skriva. Men kritiken! Den är visserligen nödvändig, vi vill bli bedömda, men kul är det inte. Alla får i och för sig kritik på jobbet och hemma – men att få det offentligt, i tryck, är en annan sak. Till och med beröm kan vara svårt att ta. Det känns ibland som om man inte kommit ur skolåldern. Alltid bedömd, alltid värderad! Jag har stött på författare som skämts när de fått strålande kritik…
  Men jag har ingen anledning att klaga. Min nyutkomna bok Mannen på ön har bara fått bra kritik, jag är barnsligt glad, ändå får jag inte riktigt fatt i den djupa glädjen. Inte som när jag skriver och tycker att det fungerar bra. Kanske beror det på att det engagemang jag känner inför mina fiktiva gestalter är så privat. Jag tror inte att andra kan få samma sak närhet till dem som jag. Kritikernas beröm eller klander kan vara fullt motiverad – men de har ändå inte gjort den inre resa jag gjort som skrivit smörjan – eller det läsvärda.
  Nu väntar en del bokpresentationer, framför allt bokmässan. Jag återkommer.