… och föreläsningen på Bottarve hembygdsgård i Vamlingbo avklarad. Känns sådär. Enormt skönt att det är över. Men att höra mig själv prata på det där sättet, nja, nej, det har varit skönt att slippa. Bra dock att testa lite tankegångar, lättare att se nu vad som har fungerat och vad som inte gör det. En stor del av mitt yrkesliv består av offentliga framträdandet. Och man kan bli väldigt trött på sg själv i den rollen.
Hursomhelst, nu är det gjort. Och man undrar hur det ser ut i huvudet i kväll på dem som var där. Många kom i alla fall. Nu väntar sängen och Nabokovs Lolita. Jag skrattar sällan åt böcker, men det gör jag åt den här. Humberts teatrala ursinne är en fest.