När jag köpte denna lägenhet ingick en kopieringsapparat. Ta den eller också kör jag den till tippen, sa säljaren. Går det att skriva ut på den? Javisst, här är sladden mellan dator och kopiator. Isåfall ja tack.
Den är stor som en garderob och manualen tjock som Bibeln, den kan en massa som jag inte orkar lära mig och är tänkt för ett stort kontor.
Men något fel är det på den, för annars hade jag nog inte fått den till skänks.
Igår ville jag skriva ut romanen så som den ser ut i den färdiga inlagan, i pdf-format. Jag behöver gå igenom manuset en gång till, denna gång för att stämma av med den skådespelare som ska läsa in hörboksversionen. Det finns dialektala passager och även några sångstrofer som vi måste diskutera. Hon har en pdf-utskrift, vi måste kunna kommunicera när vi har våra telefonseanser.
Men apparaten vägrade såklart. Fattas bara. Och jag hade bråttom. 462 sidor skulle ut och det bums, jag blev svettig och så småningom desperat. Rengjorde, läste, bankade och klappade och startade om sjuttielva gånger, klickade mig djupt ner i olika fönster, rotade med musen runt i dator som en hamster. Kopiatorn teg, sladden var oantastlig, alla kopplingar rätt, den vägrade likväl. Diverse lampor lyste men ljög. Det fanns visst papper i magasinen, jag hade nyligen köpt en svindyr toner och inga papper satt fast som den påstod. Maskinen fortsatte ändå att pipa och lysa och åbäka sig.
Jag tog lunch, försökte lugna ner mig. Gick sedan på den igen. Saknade min son, men han är i Göteborg.
Till sist skrev den ut några sorts hieroglyfer, som utspottat snus över hela arket. Förbaskat.
Då. I kontrollpanelens otaliga fönster hittar jag en liten ruta, med en bock i? Jag avbockar. Avtackar denna tjänst. Och vips – Niagara! Den jättelika maskinen börjar dåna och kränga och nästan som dansa, den spottar och fräser och plippar och plongar och schwong! Six ò clock in the evening – har jag en pappersutskrift av hela romanen!
Varför skriver jag detta? För att skryta såklart. Att jag fick ut romanen ur garderoben fast den gjorde motstånd. Som straff får den stanna kvar i Enköping, en enkel till tippen det blir det. För såvida ingen kommer hit och gör den till sin. Gör så. Men jag lämnar inga garantier.
2010-06-10