Går det så går det. I det här fallet gick det inte. Och ingen beredskapsplan fanns för detta scenario. Om det skulle hända.
Jamen det kunde ju inte hända.
Ändå gjorde det så. En mardröm.
Och att ingen beredskap alls fanns? Om det hade blivit jordbävning, hade man inte haft någon beredskap då heller? Hur kan man vara så säker, när man opererar på de djup dit en människa aldrig kan komma? Där betingelserna även i övrigt är extrema, trycket, mörkret, sikten finns inte, kletig olja. Kan ens den mest avancerade robot ta sig fram?
När jag reserchade inför Offshore och senare Ytspänning samt pjäsen Dyk, lärde jag mig hur oerhört svårt det är att utvinna gas och olja till havs, över huvud taget. Rov-farkoster med griparmar, som styrs med joysticks från dykerifartyg, används så långt det är möjligt. Men förr eller senare uppstår det ett problem, som bara en levande människa kan åtgärda. Så var det i varje fall när jag skrev de där böckerna men det är ju ett tag sedan nu. Jag blev förvånad att de skulle borra i Barents hav, där det är så djupt, men jag tänkte att tekniken går väl framåt. På den tiden kunde djuphavsdykarna som mest gå ner till trehundra meter, men då var det farligt. De kan inte komma djupare nu. I kontrollerade experimentdyk lyckades man komma ner till femhundrafemtio meter. Då låg dykarna mest i en tryckkammare och andades.
Man lyckades få får att överleva på tusen meters djup, alltså trycksatta i en tryckkammare till det djupet, inte i vatten. Dessvärre fick de inte tillfälle att ge någon intervju efteråt eftersom dekompressionstiden var nära två veckor. Det hade man inte råd med. Så det blev fårfärs av alltihop.
Numera verkar det som om man har skippat tanken på att människor ska kunna ta sig ner så djupt. Man inser att riskerna är för stora och man anar att trycket kan ge skador på sikt, även om man minutiöst följer dekompressionstabellerna. Rättegångarna mot Statoil i Norge ger syn för sägen, många självmord och psykiska problem bland gamla djuphavsdykare.
Men att borra därnere med en vattenpelare på över en kilometer över källan går tydligen bra ändå. Borde gå bra. Framförallt kan man tjäna så otroligt mycket pengar!
Nu ska någon sanera, dra i sig oljeångorna och många ska få cancer och lungsjukdomar.
Men det blir väl mest aktieägare förstås, direktörer och finansmän som ska slita med kletet. Förlåt vi gjorde fel, det ska inte hända igen. Nu ska vi städa upp efter oss, om ett halvår är kusten som ny igen och pelikaner och sköldpaddor kan åter lägga ägg, fiskarna ge sig ut till havs för nya fångster och kustbefolkningen äntligen andas ut.
Det känns kluvet att nämna mina böcker i detta sammanhang, men nu har jag ju redan gjort det. Och då kan jag lika gärna lämna denna länk till ljudboken Ytspänning och Jakob Eklunds utmärkta inläsning, man får höra inledningen om man klickar på Lyssna:
http://www.storyside.se/ljudboecker/view?id=24B0D31D-B206-8667-BF8F4C54D2B32318
2010-06-15