Katalogaria

Igår kom Svensk Bokhandels höstkatalog. Och jag har inte tid att titta, ska bara bläddra som hastigast. En timme senare sitter jag där ännu och läser och bläddrar och dreglar och har dåligt samvete för att jag inte gör det jag borde göra. Bara några sidor till. Jag viker öron, lägger på minnet, följer strömmen av högt och lågt, kan den där vara lika fascinerande som den ser ut och titta nu kommer han med en ny bok, och den där vill jag läsa men vad är det som kurrar? Jo hunger –lunchen – klockan är två! Och jag har inte gjort ett skit på flera timmar.
  Det ingår i jobbet, intalar jag mig. Det gör det inte alls. Lika lite som fotbolls VM ingår i jobbet. Men det är jag inte intresserad av. Hörde förresten på radio att Åsa Lindeborg är en fotbollsnörd. Aldrig upphör världen att förvåna. Hon äger ju verkligen förmågan att uttrycka sig och jag lyssnade därför intresserad för att höra om hon kunde förklara det där med fotboll? Det kunde hon inte, det lät som vanligt bara flummigt. Det låter flummigt vem som än försöker förklara. 
  Jag förstår det ännu inte, vad är det för glädje med att få in en boll i ett mål? Då blir ju bara andra laget lesset? Själva hälsoaspekten förstår jag naturligtvis, man får bra kondition av att springa omkring som en galning, sparka och tackla och kasta sig över kamraterna i en stor hög när någon gjort mål.
  Det är väl som om någon skulle förklara vad som är så fascinerande med musik, eller med dans. Orden skulle inte räcka till. Med det får jag låta mig nöja. Jag är tondöv när det gäller sport, förutom konståkning och Vasaloppet.
  Däremot en nörd när höstkatalogen dunsar ner på köksbordet.