Gnäll

Jag anstränger mig för att inte gnälla. Men kanske borde jag sammanfatta en del gnäll i rent terapeutiskt syfte? Jag har aldrig behövt gå i terapi just därför att jag skriver, trollen spricker när de kläs av i ord. Därför kommer här följande gnäll:
1. matprogrammen i tv. Även insmugna i till synes oskyldiga program. Överallt ska det lagas mat, smakas och smackas och vi ska titta på. Extremt långtråkigt. Denna trend går igen i bokbranschen. Blev jag inte själv överflyttad från Prisma till Norstedts just därför att jag inte längre fick plats bland alla kokböcker? Stillbilder på mat, så att smaken nästan kan kännas. Hela samhället är matfixerat, kokböckerna är nutidens pornografi. Och detta är bara inträdet till mitt gnäll, här kommer mer:
2. modeprogram i radio, på P1 till och med! Av någon som pratar barnspråk och har utläggningar i halvtimmar om solglasögonbågar! Så vansinnigt tråkigt. Hur kan man komma på något sådant?
3. konstprogram i radio. Jaså du säger det Mats Arvidsson, kul för dig som kan se den där tavlan, du smackar och smakar på allt det goda du medan jag i det här fallet inte ens får titta på.
3. Mona. Tyvärr, jag avskyr att jag känner så här. Men jag är rädd att hon likt den värsta Carl-Henric Svanberg ska få Sverige att rodna när hon ska ut på den internationella arenan med Merkel, Obama och andra. Tänk om hon kan lika skruttig engelska som jag? Och på en femöring ska formulera något fiffigt? Kanske till och med i skrift? 
 
Men det kommer väl inte att hända? Hon har väl medarbetare som viskar? Jag känner mig dock långtifrån säker när det gäller henne. Partidebatten igår, den sista före semestern, ingav föga hopp. Jag upprepar att jag avskyr att känna så här. Hon fick dock in en sinkadus flera gånger genom att påpeka att hotellstäderskorna betalar fem gånger så mycket i a-kasseavgift som läkarna. Det är verkligen graverande och Alliansen kunde inte svara. Men annars tog de hem de flesta poängen och fick oppositionen att framstå som oansvarig. Och det skriver jag trots fattigdomsseminariets jag var på i tisdags om ökande klyftor och att klassamhället förstärks.
 
Vad mer skall jag gnälla om? Jo den här ställtiden, att jag nu ska vända supertankern och få den att bege sig åt ett helt annat håll. Separationen från Hjärtblad. Kommer det att gå bra? Hur ska hon klara sig ute i världen när jag inte längre finns med och kan skydda? Det blåser en vind som är hård och snål och som slår ut det icke marknadsmässiga, det icke lönsamma. Hur ska Huldakullan i Hjärtblad ta sig helskinnad igenom detta korsdrag? Hon är en enkel själ från Malung som ska tampas med räknenissarna i bokhandelskedjor och bokförlag. Hundra blommor får förvisso blomma, många kallar sig numera författare, men det är allt färre utgivna texter som förmår försörja sina trädgårdsmästare. Polarisering, även i denna sfär.
 
Morgondagens böcker kommer inte att vara av papper. Gud förbjude att kokböckerna då innehåller smakprover, matpornografi IRL! Pappersdamerna förvandlade till 3D, levande! Det kommer att ta död på all övrig bokproduktion.  
  Kokböckerna hugger hela tiden nya marknadsandelar. Morgondagens roman är en biff, en ragu, en krokan, och läsaren går nästan ner i spagat innan han kommer till sista sidan och äntligen får äta upp den.