I denna sena timme är någon ännu vaken hos Gud ty urtavlan på Vårfrukyrkan lyser varmt och hemtrevligt kilometern över Korsängen hela vägen hem till mig. Endast du och jag är vakna ty Gud tittar inte på tv vad jag vet. De andra sover, några låtsas vara åskådare till en film, tv-flimrets blixtrar hetsigt från hyreshusen runt omkring, morsesignaler vars budskap är svårtydda.
Men hos Gud är det lugnt, ur urtavlornas rundhet lyser ljuset bjudande. Det kallar. Det manar. Det signalerar, nästan som glatt. Att det inte är farligt, när det är dags. När natten infaller, då även jag somnar in, framför mitt sista tv-program.
2010-06-14