22:52
Kommer hem kvart i elva, och nu börjar arbetsdagen. Först blogga, sen skriva på allvar, efter att ha blivit bortryckt för frukost klockan elva av Alice som ringde och kallade sig för “frukosthitler”, gått på AIK:s allsvenska premiär mot Mjällby – vitgrå gräsmatta, krampaktigt spel men ett Råsunda i solsken (i skuggan är det en av Stockholms fulaste byggnader, men det är något med solskenet på de nakna betongpelarna som inte liknar något annat än arkitekturhögskolan) och söndagmiddag hemma hos mamma.
22:59
Mina förra blogginlägg skrev jag efter att ha ätit middag med Hampus och tittat på de två första filmerna – med Stellan Skarsgård – om Carl Hamilton, den senaste månaden har jag ägnat orimligt mycket tid åt svensk actionfilm. Efter blogginläggen bläddrade jag lite i Bergtagen, och skrev det här i den hemliga dagboken:
“I utredningen om Hans Castorps karaktär finns det ett stycke som förklarar att han visserligen inte var förmögen att formulera den tydliga frånvaro av svar på vissa frågor – som han för övrigt inte heller kunde formulera, men alla börjar med ett varför – men ändå kände av deras frånvaro. Berättaren säger att han, för att kunna bryta sig ur den situationen, hade behövt en robust vitalitet av heroisk karaktär, och för att förstå detta “heroisk” måste man gå tillbaka till den mytologiska uppfattningen om hjälten som en förnyare som, för sin egen och för samhällets skull, tvingas gå utanför normerna och därigenom utvidga deras gränser för att återställa jämvikten i tillvaron.
Egentligen är den robusta vitaliteten nog inte är en central egenskap hos hjälten. Mer klassiskt är det väl att han från början är främmande för sitt äventyr, att han tvingas till det; egentligen väljer det honom långt mer än han väljer det. Detta är precis vad som händer Hans Castorp, och egentligen är han alltså långt mer besläktad med de klassiska heroerna än berättaren till en början vill låtsas om; den enda skillnaden är att han, den moderna tidens anemiska hjälte, i stället för rustning, springare och svärd har sidenpyjamas, tofflor och en cigarr.”
23:04
Och allt det här – svensk actionfilm, Bergtagen och alla olika röster och åsikter som surrar i mitt huvud hela dagarna – måste jag alltså försöka att samla, få att foga sig och föra ihop till en enda röst för att skriva text; det problematiska för mig med att skriva är just nu inte att finna tid eller säkerhet på texten – det är att försöka omfatta hela det här spektrumet, denna otroliga splittring, med ett enda språk.
23:10
Min mamma har ingen åsikt om min blogg, men hon tycker att det är dags för mig att klippa håret.