Eller, om man ska formulera det exaktare, kanske är det helt enkelt därför jag så ofta måste berätta att jag ljuger här – jag är helt enkelt orolig att den här bloggen ska avslöja mig som begränsad. 

Samtidigt begränsar texten ingenting annat än sig själv. Den text som kunde ha varit precis vad som helst reduceras till ett visst antal ord och bokstäver i en viss sammansättning, läggs ut som järnvägsräls eller avloppsrör i en skena. Och den hänvisar inte till någonting utanför sig själv. 

Varje text är en besvikelse, eftersom den är en återvändsgränd. Men samtidigt finns den faktiskt, på riktigt, i sig själv.  

Och det är inte kattskit.

— 

Möta Alice på Indigo om fem! Måste lämna tillbaka de seriösa filmerna på vägen… ja, min seriösa vecka är definitivt slut. Tentan? Den har jag inte börjat med än.