SÖNDAG
21:01
Och i morse lyckades jag hälla ut en halv skål kaffe över mitt tangentbord. Skärmen blev blå, blixtrade till och gav upp med en suck som spred ett svampmoln av ångest över hela köket; senaste backupen tog jag i mitten av januari, och nu är min lägenhet egentligen – väsentligen – tom: Ingen musik, inget internet och ingen seriös textproduktion.
21:02
Seriös textproduktion? Egentligen skriver jag bättre, mer levande, för hand, men jag gör också fler misstag. Texten blir svårare att överblicka, men i stället för att skriva ett helt stycke på en gång skriver man på papper fram det ord för ord som man lägger ut ett avlopp eller en järnväg. Det gäller rummet också, för samtidigt som det blev tomt när datorn drog sin sista suck, så blev det också slutet på ett helt annat sätt än förut; det är som om jag stängt ett fönster som jag aldrig märkt stod öppet, och plötsligt märker hur skönt det är att vara i ett rum utan drag.
21:24
Intervju imorgon med – hör och häpna – kyrkans tidning, klockan nio ska vi ses på Bakverket och jag hoppas att de bjuder på frukost imorgon, det skulle vara en fin återbäring på kyrkoskatten. Just Bakverket brukar man annars kunna fika lite billigare än vanligt på när någon av dem man känner jobbar, men när jag och John var på väg dit igår fick vi ett sms om att det skulle vara ”fullprice” idag. Mycket nervösa – hade vi varit där för ofta, suttit för länge eller tagit för given? – gick vi dit ändå, och möttes redan i dörren av personalen som stod och skakade på huvudena, hötte med fingrarna. Vi betalade varsin kaffe till fullt pris, lovade att vi inte skulle sitta där länge och satt med huvudena djupt i kaffekopparna en stund tills de kom fram, ställde sig vid vårt bord och sa: ”Grattis! Ni klarade kompistestet! Ni kommer ju hit för sällskapet och inte för priserna, eller hur?” och på vägen hem fick vi trots allt en påse med överblivna bullar. Tur det – annars hade vi nog svultit ihjäl någonstans kring den tjugonde.