Det finns ingen smiley som kan uttrycka vad jag känner just nu.*
—
Jag antar att det är en ganska osympatisk egenskap att ljuga så pass mycket som jag gör, men det har vissa goda sidor också. Man blir till exempel ganska bra på att snappa upp när någon annan ljuger, att känna igen sitt eget beteende hos någon annan och försöka avkoda vad som kan finnas bakom det. Kanske är det inte alls så, kanske ljuger folk för mig lika ofta som jag för dem men lyckas nästan hela tiden, men kanske är också det så att man – om man minns att man själv ljuger så ofta – oftare slås av möjligheten att det någon säger till en faktiskt inte är sant.
—
Igår på Stadsteatern för att se Hamlet. Spretigt och smetigt, två timmars teatergormande senare kunde jag bara fråga min farmor – som jag gick med – om de faktiskt trodde på det där själva? Hamlet själv var den ende som verkade läsa in någonting i sina repliker, och verkade vara det enda agerande subjektet på hela scenen, men behållningen av pjäsen var ändå Jakob Eklund, som spelade Claudius. Efter att i ett par månader vevat och hetsat dessa två klipp (http://www.youtube.com/watch?v=LimMVoxDfxA och http://www.youtube.com/watch?v=46MtX4QxBpM) var det underbart att se honom live – framförallt när han, precis som i klippet från Jokern, gormar “lyssna på mig, Hamlet!” var det otroligt svårt att hålla sig för skratt.
—
Sen var det tunnelbana till Copacabana, en sväng förbi Strand innan jag, Nathan och Daniel stannade på Indigo på hemvägen. Nathan har varit på västkusten i flera dagar, alldeles för länge nu, och det är fint att ha honom tillbaka!
—
Undrar om inte Jakob Eklund går runt hemma hos sig själv och njuter av sin röst, går fram till spegel med öppen badrock varje morgon och säger “Va faaaaaaan”…
—
*Mitt rumänska favoritcitat, snott från Dan Sociu