1 procent theory and 99 procent practice.
Ovanstående handlar inte om skrivande utan om ashtanga yoga, eller kanske om både och. Yoga gurun Pattabhi Jois brukade säga: “Ashtanga Yoga is 1% theory and 99% practice.”
Samma förhållningssätt borde man ha till skrivande. Lägga mindre tid på att tänka kring och mer på att faktiskt göra.
Jag minns ett yogapass i höstas, jag stod i nedåtgående hunden och sneglade lite lätt på personen på mattan bredvid, kollade in hur rörlig hon var, hur djupt in i ställningen hon kunde gå, jämförde med mig själv när yogalärarens ord kom som ett hugg över nacken: ”Yoga handlar bara om din egen prestation utifrån dina egna förutsättningar.”
Det var inte riktigt så hon sade, men det var andemeningen: Jämför inte!
Alla har vi olika kroppar, olika rörlighet, olika möjligheter. Det viktiga är inte att vara duktig, det viktiga är inte våra egon och att klara av första serien, sedan andra, tredje, nå längst, fortast.
Utan strävan efter ett litet ego, efter ödmjukhet inför vad vi förmår och inte. Brottas med våra egna motstånd, inte med andras.
Det är svårt att låta bli. Att läsa hyllande recensioner av en annan debutant (eller etablerad författare för den delen) och inte känna ett litet stygn av avund, känna sig förfördelad, bortglömd för att någon annan fått nomineringar, priser, uppmärksamhet, fått vara med i fina sammanhang. Att förlamas i stället för att inspireras när man läser något fantastiskt.
Bokbranschen är brutal. Det är lätt att bli bitter när gapet mellan storsäljare och vanliga dödliga författare växer.
Så lite pengar för så mycket jobb. Lätt att dras med i en känsla av att man måste prestera, vara duktig, marknadsföra sig själv, blogga, synas, våga ta plats, stå på scen och säga intressanta saker; annars finns man inte. Lyckas.
Man måste allt det där och ändå, som Pattabhi Jois sade:
”Do your practice and all will come.”
Det ensamma rummet. Skrivandet. Du och texten, flow och att det är så fantastiskt härligt ibland, ren och skär lycka.
I morgon kväll delas Borås Tidnings debutantpris ut. Det ska bli riktigt kul, ser verkligen fram emot att träffa de andra.
Vi fem nominerade kommer att sitta på scenen tillsammans när kulturchefen annonserar vem av oss som har fått priset, pengarna och äran.
Det är fint att bara vara nominerad och jag är inställd på att någon annan får det, men jag vet att jag kommer att vilja vinna när jag sitter där på scenen. Så är det.