En helsida i Aftonbladet Söndag om romanen, under vinjetten ”Veckans bok”. Fint att de uppmärksammar den lite inför Borås Tidnings Debutantpris som delas ut i nästa vecka.
Skrev i minst ett par timmar i fredags. Det låter kanske inte mycket, men jag känner att det är på gång, att jag var inne i ett ministim där på fredagseftermiddagen, som allra bäst strax innan jag skulle åka och hämta barnen, drog ut på det så länge jag kunde. Kom aldrig till texten jag skulle skriva in och skriva om, fastnade i annat, men jag gillade scenerna jag höll på med, tänker att det finns något där och det är en skön känsla även om den är bräcklig och förrädisk och varierar med dagsformen. Trodde alltid innan jag började skriva att man kunde se om det höll eller inte, att det fanns något absolut som det bara gällde att upptäcka. Ja eller nej, bra eller dåligt, inte tycke och smak, inte skrivande som en del av en process där vissa bitar kanske är tvungna att vara dåliga för att andra ska vara bra, eller kanske inte dåliga men mindre bra, att man ibland måste skriva sig fram till något, lära sig saker på vägen.
Jag svamlar.
Det där motståndet.
Att kretsa runt skrivandet en hel dag tills bara ett par timmar finns kvar och man får panik över att ha så lite tid och ödslar tid på att ha panik.
I morgon. Måndag. En hel dag avsatt.
Jag ska börja direkt, med den där scenen som jag aldrig skrev in i fredags, ska leta upp den nu, se till så att det bara är att slå på datorn, börja. Inte kolla mejlen, inte jobba lite, inte sätta på en tvätt (har kontoret hemma).
Bara koka kaffe och sedan börja.
Kanske handlar motståndet om rädsla för att det där som jag faktiskt har skrivit inte håller, att nu när jag läser igenom det så känns det dåligt och segt och inte alls inspirerande och som att det finns ”något” där.
Tänk inte! Skriv.
Har bara tjugo-trettio sidor kvar på Mary Gaitskills Two girls, fat and thin. Den är oerhört stark, bitvis lysande, vill inte riktigt att den ska ta slut. Det finns en känslighet i det hon skriver som är grym, hon är så himla precis. Försöker tänka på andra som har den där känsligheten, Joyce Carol Oates i många av sina böcker, Nicole Krauss.
Har galet många böcker som ligger och väntar på att läsas. Krauss Man walks into a room är en av dem. Gillar titeln, blir nyfiken.
Annars har helgen mest bestått av luskamning och snöskottning.
Dagens bästa: promenaden i skogen i morse när solen sken. Sjuåringen som åkte långfärdskidor nedför backen som om det vore skridskor. Alldeles lysande.
Och så morfars bibliotek. Sprängfyllt med skönlitterära klassiker. Morfar är död sedan länge men biblioteket finns kvar. Han brukade säga att “kunskap är den lättaste bördan att bära”, och när vi satt med armbågarna mot bordet under middagen: ”nya hus behöver inga stöttor”. 
