Välklädd författare?
Är det överhuvudtaget intressant hur en författare klär sig? Jag tänker ibland på sådana saker, till exempel när jag kommer in till kontoret – den underbara fritänkarmiljön “Kexhimlen” på vinden till en gammal Kexfabrik på Södermalm i Stockholm – och får kommentaren, “jaha, författarkavajen på idag?”. När jag har svarta tishan och silverringarna, tror kollegorna att jag skall ut och gigga med bluesbandet. Eller några satansdyrkare.
Författare kommer ju i många olika förpackningar, milt uttryckt. På bokmässan får man se alla varianter; från de medvetet überstajlade (som Mark Levengoods sidenkaftaner och än mer avancerade kreationer) till de medvetet understaljade (som hittas närsomhelst efter två i Parkbaren med typ fläckiga manchesterjeans och rutiga skjortor a la Dressman 2002) .
Jan Guillou signerar i regel iförd sin jägar/pressfotografväst, vars färger sticker ut just genom att vara utvalda för att inte sticka ut. Deckardrottningarna ser i regel ut som om de skall på galapremiär, med höga klackar som definitivt INTE fungerar under en hel mässa. Och alla medelålders manliga deckarförfattare har jeans, kavaj, sidbenor och fasta handslag. Några, som min ytterligt välklädde författarkollega Tomas Linnala, kan påträffas med en näsduk i kavajens bröstficka och en annan, än mer spektakulär i överrockens ytterficka.
Men… spelar det någon roll. Hur många av dina favoritförfattare skulle du egentligen känna igen på utseendet över huvudtaget? Och hur många av dessa kan du definiera “stilmässigt” ?