Übersnygga Zadie Smith är hon som skrev Vita tänder. I nya numret av Prospect (Dublinköp) tipsar hon om hur man skriver romaner. Det är en föreläsning som hölls för studenterna på Columbia Universitys skrivarlinje för flera år sen och som nu blivit tidskriftsartikel.
Som Zadie ser det finns det två sorters författare:
Dels är det Makroplanerarna som bygger stora strukturer åt sina romaner innan de sätter igång. Makroplaneraren känns igen på hans (hon skriver “hans”) post-it lappar och på skrivböckerna från Moleskine som han anser sig behöva (tycker hon är skitlarvigt fattar man).
Dels finns Mikrohanterarna, och en sån är hon själv. Dvs en författare som skillnad från Makroplaneraren inte har nån stor plan.
“Deras romaner existerar bara i nuet, i en känslighet, i romanens ljudfrekvens, rad för rad”, skriver Smith.
En sån författare vill väl alla vara, fast så var det Moleskine…
Hm.
Hur var det nu? Skrev jag inte min debutroman Undersökningen på såna där anteckningsböcker, och visst är det pinsamt men det fungerade. Skrivböckerna (sobra, svarta) var så inihelvete dyra, så respektingivande (Hemingway, bu!) att jag skärpte mig i förhållande till dem.
Med Moleskine på köksbänken gick det lättare att lura den kritiska rösten därinne att det jag gjorde när jag skrev var mycket viktigare än annat som hela tiden konkurrerade.
Inkomstbringande verksamhet, barn som skulle ha mat, disk, etc etc. Vad som helst bara det fungerade.
Nu däremot, när romanen (självbiografisk, nyckel, eller, vad det nu) är färdigskriven och finns i en boklåda nära dig, skulle inget kunna få mig att införskaffa en sån där pretentiös lite skrivbok med tillhörande gummiband ens om jag fick betalt. Nu tillhör Moleskine det förflutna och ligger nedstoppad i en byrålåda.
/K
PS. Får jag våga mig på en gissning är nog Zadie Smith något av en Makroplanerare hon också. I alla fall lite. “Deras romaner existerar bara i nuet, i en känslighet, i romanens ljudfrekvens, rad för rad”, låter alldeles för välformulerat, idealiserande och tillrättalagt för att vara sant. Men man får ändå en rätt bra bild av vilken sorts författare hon vill vara. Och att Moleskine är totalt ute i London (Smiths hemstad) och New York (litteraturstudenterna på Columbia University) förstår man ju. Artikeln står att läsa i Prospects januarinummer.
