Det som är grejen, svarar jag Nina som skickar kommentar.
Fast sen kommer jag på att det kommer ingen se om jag inte lägger det här i ett nytt inlägg. Knepigt detta.
Hur som läser jag en bok till om Joje Joyce nu, om tiden i Trieste. För det var där – i en kosmopolitisk stad vid Adriatiska havet – och inte i Dublin som han skrev Ulysses.
Och så mycket förstår man som att han var en suput, ständigt skuldsatt, på jakt efter födkrok och inte särskilt schysst mot sin “fru” (båda radikala, han mest, dvs de skulle inte gifta sig) som lämnades – med först en, sen två ungar – i kokheta alternativt genomfuktiga lägenheter, allt mer deprimerad.
Författarhustru i början av nittonhundratalet. Nej tack.
Fast det är totalt facinerande och inspirerande att följa honom i rollen som den moderna tidens Författare med stor F. Särskilt hur livet, miljöerna och människorna han möter ramlar in i berättelserna och sammantvinnas med röster och händelser från det han ständigt gick och tänkte på – Dublin.
The Years of Bloom. James Joyce in Trieste 1904-1920 heter boken av en John McCourt. Rekommenderas.
Inte för att man ska betygsätta, men den får en åtta.