I lucka nummer 7 i mitt hjärtas adventskalender finner du ”BRIS” som likt en skyddsängel kan lyfta av barnens bördor.
Åter ett litet smakprov från min bok ”En tur med Cadillac”:
På gården möts han av sin rasande far, som går bärsärkagång och slår med våldsamma rörelser sönder och samman allt som faller i hans väg. Plötsligt får han syn på sin son och i hans ögon ser han en skymt av sin frus och svärmors rädsla.
– Kom fram din lilla ynkliga råtta, vrålar han. Jag skall visa dig att rädsla hör hemma hos mor din. En karl skakar inte och gömmer sig som en liten råtta i mörka vrår.
Skakande som i frossa närmar sig det barfota barnet honom, då rycker han tag i sonen sommartröja, helt ny är den, men det ser inte en far som aldrig handlar kläder till sina barn.
Med en hastig rörelse lyfter han upp sonen till skyarna för att i samma ögonblick bryskt kasta honom ner i marken igen. Nu går fadern omkring med bar överkropp och den stora ölmagen hängande framför sig och letar efter lämpligt tillhygge att tukta sin son med. Ser en meterlång bit svart vattenslag av hård plast, får fatt i den och ger sig på sin son. Sonen flyr för sitt liv, snubblar och försöker halvt liggande ta skydd bakom en stubbe, ser faderns skugga över sig med ögonen brinnande av hat. Besinningslöst börjar han slå mot pojkens håll. Slagen träffar den lilla kroppen över allt, tills han med mörkrets hjälp lyckas åla iväg en bit ifrån stubben. Fadern fortsätter att banka med slangen, bankar för att göra slut på detta ynkliga kräk…
Men hur blir det med barn som aldrig förmår att ringa BRIS, som inte kan sätta ord på det som skaver och gör ont…