I lucka nummer 18 hittar du 67 jättekramar. Jag delar med mig av de kramarna som jag fick idag av mina ungdomar när vi skiljdes åt för ett välbehövligt jullov. En del kraftiga, så att jag nästan tappade andan och andra mer försiktiga och så de där ”frisläppta”, vilda när ryggen ville gå av, där jag var tvungen att påpeka att jag inte längre var någon ungdom och så några få kinder mot min kind så där som bara ett charmtroll kan.
”Min hand på din kind” Detta uttryck använde min mor när hon lade oss om kvällarna. Då hon läst färdigt sagan, eller en historia från sin barndom eller sjungit en sorgsen, vemodig sång om till exempel en andunge som glidit bort från sin mor, om hur dess kvidande hörts i vassen om nätterna när den inte kunnat finna sin flock. Efteråt lade hon alltid sin kind mot min och viskade: Somna nu älskling och dröm sköna drömmar med min hand på din kind.
Den handen har jag haft mot min kind sedan dess och tro mig jag kan förnimma hennes röst och orden ”min hand på din kind” varje kväll precis innan jag är på väg att somna.
För mig har min mor varit den som i alla lägen velat mig väl, accepterat mig precis som jag är. De gånger jag gjort direkt fel har hon inte fördömt utan fått mig att tänka efter. Till henne har jag kunnat blotta mig precis som jag är och fått mina sår ”blåsta på” tills de läkt. Just beröringen har ofta gett, accepterandet, bekräftelsen och ”läkningen”.
När rörde du vid någons kind senast? Försök att förnimma hur det kändes i din hand och hur du tror att den som du berörde kände din beröring. Var det en hastig rörelse eller totalt accepterande, tröstande eller en tycka-synd-om-strykning. Sätt dig i den andras ställe och tänk efter, vad du egentligen ville med din strykning? Vad ville du att hon/han skulle känna, för det är ju olika från gång till en annan vad man vill förmedla. När berörde du någons kind över huvudtaget.
Vad väcker en beröring hos dig? Det är så lätt att beröra ett litet barn, att sniffa in doften och tänka: äntligen någon som behöver mig. Men att fortsätta beröra när barnet blir en tonåring, sitta vid sängkanten och trycka sin kind mot sitt barns och låta barnet känna din hand på sin kind… inte bara hastigt utan låta den stanna där en längre stund, känna efter och kanske visa att jag accepterar dig precis som du är. Vänta in om det är något som skaver och behöver ut ur bröstet.
För vet ni vad, jag ser ungdomar dagligen som inte minns mammas eller pappas kind mot sin, för det var så länge sedan. Och det är just de här ungdomarna som gör sig illa och de sår som de ådrar sig i trots och hat, läker inte hur mamma än blåser på dem?
Go natt gott folk. Min hand på din kind, vad gör det om vi inte känner varandra, bara du kan förnimma känslan av en hand på din kind.
Somna nu och dröm sköna drömmar med en ”läkande” hand på din kind.