En tur med Cadillac tillägnas min mor och alla andra starka kvinnor. Det fanns ju inga tvättmaskiner, torktumlare, diskmaskiner, dammsugare, elvispar eller andra hushållsmaskiner som skulle underlättat vardagslivet för en fembarnsmor i slutet av 50-talet. Men kvinnorna var väl hemmafruar på den tiden, säger någon. Det var aldrig min mor. För henne var det otänkbart att be pengar av mannen. Det hade hon gjort alldeles i början av deras förhållande och det gick inte särskilt bra den gången. En gång kan man missta sig, men inte två.
Att arbeta, ta ansvar, och bry sig om varandra har ingen dött av, brukade hon säga och vi blev fostrade därefter. Ni är ju som en scoutkår kunde morfar skrocka när han var på besök hos oss.
Ett par avsnitt ur boken: En tur med Cadillac
/…/En kall och blåsig septemberkväll ses handlarens Anna stå ute vid brunnen och skölja tvätt. Bomullskjolen limmar sig fast kring knäna. Brunnsvattnet är iskallt och hon fryser om händerna. Lakanen skulle sköljas en gång till. Hon kastar ner hinken i brunnen. Kättingen som följer med skrapar mot cementringarna, hinken träffar vattnet. Efter att den fyllts är det dags att veva upp den. Så håller hon på. Vattenhink efter vattenhink hissas upp och hälls i den stora baljan, där lakanen sköljs. En månad har gått sedan den sista förlossningen, en pojke på fem kilo. Den här gången blev hon kry ganska snabbt, var på benen redan nästnästa dag. Nu en månad senare sköter hon alla sysslorna som före graviditeten.
Där inne i huset sover mannen med barnen. Hon vrider ur de sista lakanen och går sedan in för att byta om. Tillbaka vid tvättlinorna hör hon nattågets vissling./…/
/…/Varje kväll vid sänggåendet funderar Anna på möjligheterna till egna inkomster. Hjärnan, hur trött den än kändes på nattimmarna, fortsätter att arbeta och sakta växer det fram en idé.
Nere i källarlokalen börjar hon förberedelserna under sina lediga stunder. Förbereder något som maken inte har en aning om.
En septemberkväll då maken och barnen har lagt sig, testar hon att elda i den lilla vedspisen i källaren. Draget i skorstenen är det inget fel på.
I ottan är hon i full färd med att knåda degen. Hallonmunkar på herrgårdsvis skall det bli. Att brödleveransen från stans bageri skulle anlända just denna morgon var förstås ingen slump.
Klockan sju står frukosten på bordet som den brukar. Handlaren hämtar sin morgontidning och fördjupar sig i dagens nyheter medan barnen fortfarande sover.
Då handlaren står bakom glasdisken i färd med att lasta in bakverk från bageriet, ställer sig Anna jämsides och börjar lasta upp sina ljuvligt doftande, sockrade hallonmunkar. Hon fortsätter tills hon får fram ett trettiotal. Handlaren står där stum av förundran och ser henne lägga fram en liten prislapp, 40 öre per styck skall munkarna säljas för./…/
Nu finns ju hushållsmaskinerna, de delaktiga männen, jämlikheten. Alla tar sitt ansvar i dessa juletider då barnen skall få uppleva den perfekta julen. Men det har tagit tid att komma dithän och ingen behöver längre suckande ställa frågan:
Hur mäts en kvinnas kraft? I hästkrafter kanske? För den frågan hör väl till en svunnen tid.