Underbara Köpenhamn – nu är vi framme – 2 dagar med frihet att unna sig vad man vill… om en timme sådär väntar en trerätters på en italiensk restaurang och sedan får vi se…
Lucka nummer fyra i mitt hjärtas adventskalender: Ett stort pulserande hjärta som ägnas åt alla mina ungdomar.
Jag vistas dagligen med 16-18 åringar, ambitiösa, skoltrötta, målmedvetna, ledsna, matfixerade, hyperaktiva, okoncentrerade, från landet, från staden, långt hemifrån, med lång resväg, ungdomar som skär sig, som är nyförälskade, svikna, har ett rikt språk, saknar ord…
Jag är nog en av de privilegierade, som får känna sig behövd, får finnas till, känna pulsen, påverka och påverkas, se, höra och ingripa, diskutera och förhandla, känna pulsen av ett ”mega-hjärta” som slår. Ibland häftigt, som ville det ut ur bröstet, ofta lugnt och jag önskar att fler vuxna i detta land hade fått uppleva det som vi gör, när ”våra hjärtan stundtals slår i takt med varandra” och ”Vi-känslan” poppar upp som från ingenstans. Då aggressionerna för länge sedan har ebbat ut och hetsiga kommentarer har bytts ut mot acceptans och vi inte bara står ut med varandra utan trivs och har det roligt tillsammans.
Så här hade jag velat att det stod i lucka nummer 4, men det lär inte få plats på det där ”hjärtanet” jag placerade där, för detta är STÖRRE ÄN STORT – DET ÄR MÄKTIGT – BORTOM ALLA VISDOMAR SOM KAN FÖRKLARAS MED ETT KORREKT SPRÅK.
-Du är BIFFIG, säger en elev till mig, som inte var inblandad i bråket, du vågar gå emellan för du vet att ingen skulle vilja gå emot en gammal kvinna. Så fett mannen! Alla visar respekt! fortsätter han och ”bankar” med löst knuten näve mot sitt hjärta, som en ”streetdansare” rör han sig med stora kliv runt oss.
Mina 22 år på denna skola är RESPEKT. Att bli kallad BIFFIG OCH FET förgyller min vardag.
…OCH JAG HOPPAS INNERLIGT ATT DU kände kraften jag försöker att förmedla, kärleken och värmen. Om inte, kom och hälsa på oss någon gång!
Den som saknar ord idag behöver inte göra det imorgon!