Jag önskar att fler vuxna år 2010 vågade se vilka bördor barn och ungdomar bär i sina ryggsäckar. Ofta de vuxnas bördor. Om vi inte har förmågan att lätta på dessa så hoppas jag innerligt att vi inte ökar på dem.
Så önskar jag också att vi år 2010, hur ”stora” vi än känner oss, aldrig skall förlora känslan av hur det kändes att vara ”riktigt, riktigt liten”. Har vi den känslan nära till hands, är det lättare att ”bry sig om”, se, le, möta, beröra, diskutera, förhandla, kramas, visa omtanke, säga ifrån, fortsätta att se, möta, le, beröra, diskutera…
Saknaden sägs vara kärlekens pris. En ljuvlig saknad, som stannar kvar i hjärtat när en unge kommer fram till en och säger: Tack för att du såg, nu känns det bättre, nu kan jag försöka själv…
För dem som nu tror att man förlorar en liten bit av sitt hjärta varje gång man bryr sig, skulle jag vilja säga att det ”vitaliseras” en liten bit av ditt hjärta varje gång du bryr dig, precis som att det börjar dunka med ny kraft, lite ”biffigare”, lite ”fetare” liksom.
………………
Ur En tur med Cadillac
Flickan med ärren smyger sig in i sovrummet, knäböjer vid sin säng, korsar sina skakiga händer och börjar utan omsvep att rabbla upp:
– Ser du Gud vad som händer här, pappa skulle ju döda mamma och var höll du hus? Tårarna rinner av ilska, axlarna skakar av gråt, men hon riktar blicken uppåt då hon fortsätter:
– Har du så mycket att göra där i himmelen, att du inte hinner med, så säg till så vakar jag?
…………….
Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är ett regn och en pöl.
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland,
och dom glider så fint utan köl.
Där går en flicka, som samlar på stenar,
hon har en miljon…
Musik: Olle Adolphson
Med dessa ord avslutar jag mitt bloggande här på Bokcirklar.se. Ett jättetack till alla er som hängt med mig under den här tiden och det återstår nu bara att önska er alla:
ETT RIKTIGT GOTT ”VÅGA-SE”-NYTT-ÅR-2010!
Raili