Jul- och nyårsledigheterna och den påföljande, lätt avslagna januari är en av mina högsäsonger. Författaren i mig befinner sig i en intensiv skrivarperiod och på förlaget (jag driver ju även Kalla Kulor Förlag) skall det tas bekväm ledighet med sådär en tio manus som överlevt de första gallringarna. Ord är det kort sagt gott om såhär års.
Samtidigt är det också nu som alla föresatser för nästa år dyker upp. Jag frågar mig: är vi människor så enkla att vi inte klarar av att styra om våra liv utan kalenderhjälp? Varför avger man inte nya mål den femtonde september? Det skulle ju dessutom inkludera verksamheten och overksamheten under bokmässan…ganska praktiskt.
Med kalenderbrottet kommer också de nya idéerna. Varför? Jag vet inte. Jag kan bara konstatera att alla nya span kring året som ligger framför oss alltid för mig orsakar en störtflod av nya skrivuppslag. Inte för att jag är sysslolös, på den fronten precis.
I november släpptes min senaste roman, Kreugermorden. Annika Koldenius har skrivit några rader om den här på bokcirklar.
Men nu blir det andra bullar. Det pågående skönlitterära projektet utspelar sig i sjuttiotalsmiljö, gosskörsmiljö och Västerås. En smula självbiografiskt? Japp. Historiekorrekt? Japp – om det är omgivningar och tidsmarkörer du tänker på. Våldsamt? Japp. Men inte på det actionmättade sättet. Det smäller inte på varje sida, men jag lovar att det uppstår spänning ändå.
Dessutom har jag fått förtroendet att skriva inte mindre än två riktigt roliga musikbiografier; historien bakom svensk jazzhistorias mest lyckade och mest tragiska sannsaga i modern tid, samt den galna fyrverkerisprakande sanningen om den svenske rockgitarrguden som är mer välkänd i valfri avlägsen by i Indien än i hela Sverige.
Jodå. Det blir ett skrivår även 2010 och om detta skall du få höra mer om under mitt gästbloggande i januari….