Vi filmade jultomtens besök hos oss på julafton och idag var vi i stan på besök hos vår dotter och då fick vi se på filmen från storbilds-tv:n. Det både syntes och hördes hur spända vi var inför tomtebesöket. Det här skulle bli det allra första mötet med ”den riktiga tomten” i Adrians liv och tomtemasken vi i sista stund lyckades få tag på var ovanligt ful, en gummimask med en jättenäsa som skulle kunna skrämma iväg vem som helst. För att inte tala om skägget som var tovigt och liknade mest vildsvinsragg.
När väl tomten visar sig i dörröppningen ser Adrian närmast panikslagen ut, sedan sänker han blicken och tittar inte mer på jultomten. Han verkar lyssna en stund och så går han fram och börjar hjälpa till med julklappsutdelningen. Öppnar ett par av paketen med en gång och ropar glatt: bandbiiil sedan sätter han sig i knäet på jultomten och sjunger ”lille katt”. Nu vågar han sig på att titta upp mot tomten och ler lite osäkert. På filmen hörs hur vi vuxna lättade viskar åt varandra: -Va trygg han är! -Kolla, att han vågar! -Oooo så modigt!
När tomten väl blir klar och vi pratar om att nu skall tomten vidare, vill Adrian följa med. Han klänger sig fast vid tomtens ben och envisas: – Ölja meee tomten, ölja meee…
Och när vi efter mycket om och men skall vinka av tomten hör vi först nu på filmen att Adrian ropar:
– Hej dååååå MOFFAA!!! Hej då tomteeen!
Så lurade Adrian 2 år tomten och hela sin släkt. För vem tror ni var tomten, om inte morfar!