De senaste dagarna har bearbetningen av min bok känts mera lustfylld. Har svårt att sätta fingret på vad det är som gör skillnad. Kanske har jag helt enkelt kommit in i det bättre och hittat ett flow. Känner att jag njuter av att arbeta med min roman nu på ett helt annat sätt än för några dagar sen trots att jag är ganska pressad tidsmässigt. Endast fyra dagar kvar till deadline och mycket kvar. Är glad att det känns så roligt igen eftersom det har varit tungt en längre tid. Imorgon ska jag åka till Göteborg och intervjua skådespelerskan och komikern Mia Skäringer (som just nu är aktuell med boken Dyngkåt och hur helig som helst) för en tidning, tänker passa på att jobba utan uppkoppling på tåget fram och tillbaka. Tåg är på något sätt den ultimata arbetsplatsen som ger både arbetsro och bra fokus. 

Det börjar också dra igång en del press och annat inför mitt boksläpp i mars. Tidningar som har lång pressläggning har börjat höra av sig och redan nästa vecka ska jag göra en intervju för ett magasin. Känns ovant och lite märkligt att börja prata med journalister om boken trots att den inte ens är klar. Märker att jag överlag börjar få lite fjärilar i magen inför det som komma skall på D-Day 16 mars 2010. Bland annat så drömde jag härom natten att Svenska Dagbladet sågade min bok jäms med fotknölarna. Vaknade kallsvettig och undrade förvirrat varför jag utsätter mig för det här igen? Att publicera det jag har skrivit som ska dömas och recenseras trots att jag vet att det är en ganska brutal process. Hm, jag är väl självplågare eller nåt. En självplågare som inte kan låta bli att skriva.