Jag är faktiskt ganska snäll för det mesta. Inte heller är jag ogin mot andra förlag. Hybris har jag i och för sig med jämna mellanrum (Vi ska förändra världen!) men jag är fullt medveten om att det är hybris och inte nödvändigtvis verkligheten.
Den senaste veckan har jag gått runt och känt mig som att jag arbetar på ett Riktigt Förlag. Stora tidningar beställer recensionsex och väletablerade bloggar anhåller ödmjukt om att få läsa den senaste boken. Jag har gått runt på Stockholms gator och träffat människor från olika håll och när jag har sagt att jag jobbar med Rosenlarv så har de sagt “jaha, vad kul” och inte “öh … rosen … vadå?” Men egentligen så vet jag ju att Rosenlarv är ett väldigt väldigt litet förlag.
Vi är så små så att vi inte ens riktigt räknas in i kategorin “småförlag” utan är något ännu mindre. Men ibland så tycker man ju ändå …….
Alltså, så här var det: Jag öppnade DN och såg att kulturdelen skulle ha ett reportage från Stadsbiblioteket, där de har en temasatsning på trettiotalet. Jag blev inte bara glad för att jag i hemlighet tänkte att det borde innebära att de skulle skriva något ord om den diktsamling från trettiotalet som släpps i veckan, det vill säga Rosenlarvs Tolv hav (även om jag medger att det var en bidragande orsak). Men jag gillar Stadsbibliotekets trettiotalssatsning. Det finns väldigt mycket bra litteratur från trettiotalet, som förtjänar mer uppmärksamhet (inte bara Stina Aronson). Och så har jag gillat hela grejen. Välskriven blogg, engagerade arrangemang. O s v.
Men som sagt, jag medger att jag också förväntade mig att vi skulle få vara med på ett litet hörn. Bara ett litet? Ett pyttepyttelitet?
Men nej. DN skriver om trettiotalssatsningen men de skriver ingenting om Stina Aronson (vars trettiotalsproduktion varit helt och hållet bortglömd men som nu sakta sakta men säkert börjar bli uppmärksammad igen. Och som Rosenlarv ger ut.). DN listar “några av höstens klassikersatsningar” men skriver ingenting om Tolv hav (eller Kvinnlighet och erotik för den delen). DN intervjuar Peter Englund om klassiker och Modernista om deras klassikerserie och Atlas, där “man ser klassikergenren föryngras”. Jag gillar både Modernista och Atlas, all heder åt dem (jag har inget emot Peter Englund heller). Bra att de intervjuas. Men kom igen. Vi ger ju _bara_ ut klassiker. Hela vår idé är att föryngra klassikergenren. Förlaget är i sig ett symptom på och en verkan av och en orsak till förnyelsen av begreppet klassiker (som ju i sig innebär kritik av den litterära kanon). Kan man inte tänka sig att de _någon_ gång skulle kunna titta lite längre bort än vad de alltid tittar?
Äsch, nu ska jag lägga mig och läsa en avhandling så att jag lugnar ner mig lite.
/Moa