Den senaste tiden har vi fått en del relativt stora bokbeställningar (om jag får lov att skryta lite). Det är förstås jätteroligt varje gång det händer, samtidigt som det ställer mig som distributör inför en liten prövning i uppfinningsrikedom. Hur förpackar man egentligen ett femtiotal böcker och skickar dem så att portoräkningen inte blir löjligt hög för kunden? Ska man satsa på ett extremt avlångt brev för att inte tjockleken ska överstiga den fina gränsen mellan brev och paket? Hur förpackar man böckerna så att de inte riskerar att komma fram vikta eller kantstötta till våra dyrbara kunder? Sådana dilemman ställs man nästan dagligen inför som småförlagsdistributör.
Den senaste tidens miljötänkande har inte gått mig förbi. Dessutom råkar jag bo ihop med en äkta smålänning, som sparar på alla kartonger, kuvert och dylika förpackningar som tål att användas mer än en gång. Och som den närking jag är utgår jag alltid från principen ”man tager vad man haver”. Således har våra kunder fått ta emot sina böcker i en mängd udda utföranden. Skokartonger, kuvert ursprungligen adresserade till röntgenkliniken vid Norrlands universitetssjukhus, stötdämpare i form av gammalt presentpapper och halvrisiga kartonger omsorgsfullt hopklistrade med gaffatejp – vad har inte våra kunder fått stå ut med? Men så länge ingen klagar tänker jag fortsätta använda min fantasi – för miljöns och ekonomins skull.
/Frida