Plötsligt blev jag osäker på om jag redan skrivit här om dagen när jag satt på Kungliga biblioteket i Stockholm och tittade i Lefflers papper. Jag tror inte det. Hittade plötsligt mina anteckningar från den dagen. (Jag har alltid med mig en dator för att kunna anteckna det jag kommer behöver komma ihåg. Däremot blir det sällan det jag skriver upp i slutändan, utan mer allt möjligt som jag kommer att tänka på när jag jobbar ….)
Jag var där för att leta i Anne Charlotte Lefflers efterlämnade papper. Hon är en av mina favoriter, jag älskar allt hon har skrivit och har sällan varit så glad som när vi bestämde oss för att ge ut hennes roman Kvinnlighet och erotik. Nu vill vi använda en handskrift av henne till omslaget på teaterboken Är de här för att stanna nu? som jag jobbar med tillsammans med Åsa på förlaget. Formgivaren (Joanna Hellgren, som också gjort vår dramatikserie bland annat) har gjort en underbar skiss, där bokstäverna i titeln delvis är täckta av handstil. Klart att vi ska ha Lefflers handstil!
Så jag fick i uppdrag att knalla iväg till KB och leta rätt på vad vi skulle ha. Det här skrev jag då:
Märklig känsla av att plötsligt sitta med ett brev som Leffler har skrivit. ”Kära Sonja! (Kovalevskij, nära väninna till Leffler och författare och matematikprofessor)” ”Älskade mamma!” ”Min käraste vän!”. Manuskript: otryckta, utkast, fragment, omarbetningar. Nedklottrade och prydligt renskrivna. Lefflers klotter? Jag önskar alla litteraturälskare att få läsa handskrivna saker av sina favoritförfattare. Fånstirrar på bokstäverna. Andas försiktigt. Andedräkt på Lefflers papper. Skrivet av släkting (?) på ett av breven: ”Sista brevet från vår älskade Anne Charlotte om Gaetano” (hennes son, hon dog när han vara bara något år gammal). Han har lärt sig gå och pratar, ibland tio minuter i sträck. Då grinar jag lite.
/Moa