”Det handlar om att vägra vara en prydnad i patriarkatet, om att över huvud taget bli synlig, bli hörd och alls möjlig som subjekt.” Jag sitter och läser Malin Axelssons (konstnärlig ledare för Ung scen öst) text till den kommande teaterantologin, Är de här för att stanna nu? Jag blir lycklig av det. Hon pratar teori och vågar vara svår samtidigt som hon gör svåra saker lättförståeliga.
Det känns som att det var länge sedan jag var litteraturvetare. Länge sedan som jag läste teorier om litteratur mer än litteratur i sig. Ibland saknar jag det. Glömmer bort att Rosenlarv startade i en frustration över den kassa litteraturhistorieskrivningen, att det faktiskt finns ett politiskt projekt i botten. Att vi inte bara vill ge ut bra böcker, utan förändra världen också.
Det blev jag påmind om nu. Det var fint.
Om ett par timmar ska jag ha telefonmöte med Rosenlarv-Åsa, som är i Paris. Innan dess ska jag fundera på hur jag ska lägga upp tisdagens boktips. För er som inte vet det så tipsar vi alltså om feministiska klassiker den första tisdagen i varje månad, på bokhandeln Hallongrottan i Stockholm. Den här gången är det tänkt att jag ska läsa ur senaste boken, Tolv hav av Stina Aronson. Men en vän började precis läsa Aronsons Feberboken, och påminde mig om hur fantastisk den är. Och hur mycket de talar med varandra. De skrevs precis efter varann, i Feberboken pratar jag-berättaren till och med om hur hon läser recensioner av diktsamlingen i tidningen. Så jag funderar på att försöka väva ihop dem på något sätt. Läsa ur bägge böckerna. Förutsatt att jag kommer på något bra sätt att göra det förstås … Jag ska sätta på kaffe och tänka på saken.
/Moa