En nackdel med att jobba hemifrån (vilket jag gör även när jag inte jobbar med Rosenlarv) är att man ibland öppnar dörren i pyjamas. En fördel är dock att man är hemma och _kan_ öppna dörren när lastbilen med böcker från tryckeriet kommer en dag tidigare än beräknat.
Tolv år är här! Och den är precis så fin som jag knappt vågade hoppas att den skulle vara. Alla sidor är på plats och den är SNYGG. (Anna Davison har formgett.)
När Rosenlarv får råd med en lokal ska vi dock definitivt skaffa en med lastkaj. Jag bor tre trappor upp, och har ingen hiss. För det mesta vill inte åkerierna heller ta bokpallarna fram till porten, eftersom huset ligger på en liten kulle med några trappsteg (fullt förståeligt). Så varje gång det kommer en bok släpar vi, en eller två kartonger i taget (beroende på mjölksyran), fram till porten och sedan upp för tre trappor.
Den här gången var leveransen ovanligt lite plågsam. Visserligen snöade det ute, men eftersom boken är liten blev det väldigt få kartonger (tio, till skillnad från trettio sist).
Nu har jag suttit och pustat en stund och bläddrat och läst och ännu en gång slagits av hur mycket jag älskar den här diktsamlingen.
Ur “Äktenskapsbrott”:
Seså hudfläng mig.
Jag är ingen kvinna,
ingen gästfri hamn,
ingen vit bassäng kring din springbrunn.
Döda mig med en rå död.
Ett steg från aningen till gåtan är jag,
en ton som väcker oviss längtan.