Gulp och dubbelgulp. Idag är det precis en vecka kvar tills min bok ”Halva liv” kommer ut i handeln.
Sammanlagt två år tog det att skriva den. Det började egentligen tidigare än så, när jag fick höra talas om en släkthemlighet som en vän fått reda på. Jag blev så otroligt fascinerad av den där hemligheten. Där fanns ju den där gamla damen som jag träffat flera gånger, en helt vanlig gammal dam med en till synes helt vanlig familj. Det är lätt hänt att ta för givet att helt vanliga gamla damer aldrig varit något annat än helt vanliga kvinnor som gjort helt vanliga saker.
Hemligheten skapades på 50-talet, och det var också det där skapandet jag inte kunde släppa. För mitt i det konservativa 50-talet, när man helst inte pratade om något som inte passade in i den perfekta fasaden, hade alltså två familjer tvingats träffas och säga ”Okej, nu pratar vi om det här en gång för alla, för att sedan lägga locket på och aldrig behöva prata om det igen.”
Jag kunde bara inte sluta tänka på det. Hur lång tid de levt i en lögn och hur många som blivit inblandade i den.
Så jag började göra research om 50-talet, och prata med några (i ordets rätta bemärkelse) gamla bekanta som kunde berätta mer om hur det var på den tiden. Den gamla damen gick bort innan jag hann ta mod till mig att fråga henne, men kanske var det lika bra – nu kunde jag fantisera fritt och göra historien till ”min egen” också.
Samtidigt hade jag en annan historia jag ville berätta, om en kvinna i nutid. Och jag började tänka att även om de här två berättelserna verkade totalt olika, så hade de ändå något gemensamt. Jag kunde inte sätta fingret på vad.
Det lossnade när jag kom på titeln.”Halva liv”. Det var precis det som båda berättelserna handlade om. Att bara leva ett halvt liv. På grund av rädsla, för sig själv eller andra, eller på grund av hemligheter som tvingar en att dölja väsentliga sanningar om sig själv, eller på grund av betydligt mer konkreta orsaker som jag inte kan berätta om här utan att skriva en spoiler…
Det tog nästan ett år att skriva boken, och sedan ytterligare ett år att redigera den i flera omgångar tills den var precis så som jag ville ha den.
Och nu… en vecka kvar, alltså. Fattar det knappt.
Ligger och hånglar lite med boken bara.
Jag skriver på min privata blogg om fotot av min mamma som pryder hela baksidan av boken – HÄR.