Ooookej, nu är vi nere på nördnivå. Och jag gillar sånt.
En liten diskussion uppstod bland kommentarerna i min privata blogg om pratminus vs citationstecken.
Intressant fråga faktiskt. Jag är stenhårt för citationstecken men har aldrig egentligen funderat över varför.
Har just läst ut “Flickan från ovan” och de har det tredje, konstigaste alternativet: de där två pil-aktiga fjuttarna som funkar som citationstecken. Hittar dem inte ens på tangentbordet. Har de ens ett namn?
Tycker ni att det är skillnad på de olika varianterna – alltså, ger det olika intryck i en text? Och föredrar ni något av dem?
Ur kommentarerna på min blogg:
Postat av: elisabeth
mats: varför skriver du med pratminus ist f citationstecken?
2009-09-09 @ 09:07:40
Postat av: Lasse
Älskar pratminus! God svensk litteratur skrivs med pratminus. ;)
2009-09-09 @ 10:41:25
Postat av: elisabeth
Lasse: varför? Jag är varken för eller emot men tycker själv att cit.tecken ger mer frihet.
2009-09-09 @ 11:01:31
Postat av: Lasse
Det ger nästan för mycket frihet. Det kräver mer finess från författaren att göra bra dialog med pratminus. Dialog med citationstecken gör ofta att det blir långa grötiga stycken där dialog blandas med beskrivningar huller om buller. Rörigt och pladdrigt. Pratminusdialog känns mer stringent.
2009-09-09 @ 12:50:47
Postat av: Mats Strandberg
Jag sjunger i Lasses kör här. Det blir oftast “renare” med pratminus tycker jag, både språkligt och rent grafiskt.
2009-09-09 @ 13:47:35