Kan Laura Palmers hemliga dagbok av Jennifer Lynch vara en oanad feministisk brandfackla?
Var på bröllop i helgen och hamnade vid samma bord som Helena från Bokhora, och vi började prata om Twin Peaks och ”dagboken” som vi båda älskade när den släpptes.
Och ju mer vi kom igång, och började analysera Laura Palmer med vuxna ögon, desto mer började vi ana att hon faktiskt är en mardrömsbild av alla krav på (särskilt den amerikanska) tonårsflickan. Hon som måste vara genomgod, tillfredsställa alla och anpassa sig efter omgivningens olika krav tills hon utplånat hela sig själv; den goda dottern som hjälper till hemma, den goda samhällsmedborgaren som delar ut mat till pensionärer, den duktiga eleven, den ohämmade älskarinnan och den välanpassade tonåringen med den ”perfekta” pojkvännen.
