Jag har just slurpat i mig min första Agatha Christie-deckare (And then there were none, som på svenska hette Tio små negerpojkar) och känner att jag nog har fått en ny besatthet.
Jag är tyvärr ingen deckarläsare, blir aldrig riktigt fångad. Men det här var ju nåt helt annat. Nu förstår jag uttrycket “pusseldeckare”. Det kändes, på något sätt, lika mycket som att lösa ett korsord som att läsa en bok. Mysigt, i ordets allra renaste mening. (Och jag älskar både böcker och korsord – prenumerar på Bra Korsord, lever för rebuskryssen…) Äta snask och läsa Agatha i sängen, det ska bli min nya söndagssyssla tror jag.
Tar gärna emot tips på vilka Agatha Christie-böcker som är ett måste – hon har ju skrivit så otroligt många!
2009-09-06