Som jag berättat “stal” jag en god väns släkthemlighet, som uppdagades för inte alls länge sen, och använde den som stomme för släkthemligheten i min bok.
Jag frågade min vän i förväg, och fick hennes “tillåtelse”, men var inte säker på vad hon EGENTLIGEN tyckte. Men så i fredags, på min releasefest, fick jag en present som var det vackraste jag någonsin fått. En slips från 50-talet, som tillhörde mannen som är förgrunden till “Billy” i boken. Och ett kort, där min vän skrivit att hon är säker på att han skulle uppskattat att deras historia blev känd.
Jag grinade lite när jag läste kortet igen igår.
