Uppmuntran!!

Uppmuntran och pepping kan komma från många olika håll. En del rätt oväntade ;-)
Jag hade ju aldrig trott att jag skulle få små rara rapporter från bibilioteksvärlden, men nu när jag är här hos er så ploppar dom in. Kö på lilla mig? Myyyysigt :-D
Min son frågade innan han gick till första skoldagen om min bok finns att låna på Stadsbibblan i Göteborg. Jag antar det? Han tyckte det var cool i sånt fall. Jo lite stolt är allt den vackre unge mannen. Och den yngre lika vackre snart också unga mannen, tar med den till skolan som läsebok. Så gulliga :-D
Men stolt som en höna blev jag när en av ”mina poliser”, dom där tålmodiga grabbarna, ringde upp när han sträckläst boken och gav mig massor av beröm. För där kan vi snacka om svårflörtad publik! Killarna som faktiskt mer eller mindre avskyr deckare och framför allt Beckfilmerna och snutserier i största allmänhet.
Sen kommer vi till det riktigt pinsamma … Får man säga att läsa en kollega (konkurrent?) kan vara en inspiration eller uppmuntran? Eller är det verkligt uppblåst?
Dels kan det ju vara så att man läser en kollega som är väldigt bra och dessutom sålt väldigt bra och känna att, jo men det här borde jag klara också?
Eller så kan det vara så illa som jag känner just nu, när jag störtläst Jungstedts och känner att, njae, vete fåglarna om inte jag kan lika bra och vete fåglarna om inte jag, om jag hade varit hennes redaktör, hade gett en dos med bannor och skickat tillbaka den ett varv till för lite rödpenna och strykningar? Men, det är så klart inte min sak. Och, smaken är som bekant som baken. Delad och delad. Och tur är väl det!
Men jag känner mig i alla fall lite upplyft! Kunde inte låta bli att surfa loss lite och hittade uppgifter på att kollegan Mari sålt sin nya sedan den kom i juni i inte mindre än 60 000 ex!! Waow! Häftigt.
Nu ska jag ta mitt uppblåste ego och min lekamen, uppblåst eller ej, och dra en runda i Slottsskogen igen. Sen mina vänner är det dags för mingel och partttyyy på förlaget i afton.
Och det vill man ju inte missa! ;-D Ska bli så spännande och intressant för mig som ännu är ett litterärt blåbär ;-D
Fånga dagen, regn eller inte!
Ingrid