Måste nog vara den mest gemensamma åkomman bland författare, skådespelare och konstnärer? Många minns säkert August Strindbergs arga och desperata ord när han tvingades lämna lokal där han och hans arge recensent drabbat samman. ”Min bäste herre. Vi möts i min nästa roman!”
Och vad skulle han annars ta till?
Jag erkänner utan omsvep att tanken på att bli just recenserad gjorde mig aningen kallsvettig. Det fanns stunder då jag inte tänkte lämna ifrån mig mitt manus eller till och med ta tillbaka det, när jag kom på något som jag i efterhand borde ha ändrat eller gjort bättre. Men – då blir det ju aldrig något av något.
Nu när boken ligger skinande ny och blank i bokhandelsfönstret känns det mycket lättare. För nu är det för sent att ångra nåt ;-D Gjort är gjort. Ingen återvändo.
Sen har recensionerna hittills varit ganska snälla och positiva, och då känns det så klart ännu bättre. Även om det så klart inte alls är över än…
Men, betyder verkligen recensioner så mycket? Läser mina läsare dom? Och pratar ni om dom? Jag gjorde inte det. Jag har alltid gillat deckare och SF och Fantasy, trots att det inte var ”fint”. Jag gick redan på åttiotalet och såg marathonföreställningen på bio av Star Wars och struntade högaktningsfullt i mina kompisars nedlåtande kommentarer. Att dom filmerna numera betecknas som Cult … Ja ja ;-D
Jag tror faktiskt att vi som läser är kloka och smarta nog att veta exakt vad vi gillar eller inte, alldeles själva. Jag skulle i alla fall aldrig klara av att vara just recensent. Vilken obehaglig och lättviktig makt?
Recensioner är säkert väldigt bra, om man har hittat någon som har ungefär samma smak och sätt att se på litteratur som jag själv. Annars?
Är en bra recensent en elak sådan? Är man en dålig recensent om man är snäll? Duger det att recensera böcker med citat tagna ur säljtexterna från förlaget och inget annat? Kan man strunta i att läsa boken för att man redan har bestämt sig för att författaren är usel? Ja visst, nu är jag lite elak. Men det finns trots allt inget enklare. Än att just vara elak och kritisk.
Någon har någon gång sagt att ”Det finns två sorters människor. Dom som går före och gör något. Och dom som går efter och kritiserar.”
Jag vet ju vilken sort jag vill vara.
Och det är ju för er jag skriver! Och så klart, för att det är så förbaskat kul!! ;-D