Författaren eller boken?
Jag vill dra mig till minnes att på bokmässor under tidigare år, så var det mer titlar det handlade om? Eller minns jag fel? Någonstans ändrade det sig? Somliga säger att det var inträdet av Piratförlaget. Fortfarande är många montrar på mässan kopplade till ett förlag, en del av landet, ett ämne, en trend eller företeelse. Men det handlar allt mera om författaren som person än hans eller hennes bok.
Jag vet att jag kontaktade Piratförlaget för några år sedan och allra ödmjukast frågade ifall dom var intresserade av en debutant och en deckare. Och det var dom definitivt INTE. Mitt manus kunde jag spara portot på. Ja det var ju bra. Det kostar att skicka en sån lunta. Och via mejl vågar man ju inte längre. Piraterna ligger ju därute i vassen och lurar ;-D
”Vi jobbar bara med kommersiellt gångbara titlar”, var svaret. Jaha, tänkte jag. Inte kommersiellt gångbar. Så är det alltså.
I kvällspressen läsar jag att författare är den nya tidens rockstjärnor. Dom sitter på omslaget på olika magazines, viker ut sig – med eller utan gravidmage, bloggar om sina dagisrutiner och förkylningar och sina äktenskapsproblem, har coola hemsidor, öppnar sina liv för sina fans. Dom har grupper på facebook och dom twittrar. Går på premiärer och minglar med andra kändisar.
När det inte går lika bra längre så är man med i frågesporter på TV, japanese gameshows och annan förnedringsteve, sitter i tveksamma tevesoffor och låter sig plågas offentligt av töntiga nykändisar som gjort sig ett namn i rutan. För tillfället. Allt går så fort? Fladdrar förbi?
Igår hade jag en liten fest hemma i min nyrenoverade lya inne i Göteborgs innerstad. En kväll med enkelt mingel, mat och prat och vin med gamla och nya goda vänner och så klart en sen vända med GH!! (Ja för er som inte är invigda så är det Guitar Heroes. Jo, vi hade grymt trevligt och mina söner ”ägde” oss gamlingar!)
Och vi kom osökt in på detta med personkult inom litteraturen, hur det var förut och hur det blivit så här och så klart … vem fan är Kepler? Och är det verkligen intressant med en psuedonym i tider av personkult?
Det intressanta var att flera av mina vänner inte alls visste nåt om Kepler och hypen. Den känns faktiskt lite som en intern litterär historia? Och när jag räckte över boken som jag själv redan läst till vännerna så började min mest intellektuelle och skarpa vän högt citera ur den med ett vasst ironiskt leende. Och det lät faktiskt inte klokt! Ursäkta! Men vi vred oss av skratt. Efter en stunds diskussion var vi överens om att detta är ett beställningsverk av Bonniers, alla konspirationsteorier till trots, om att Stieg Larsson vart tvungen att gå under jorden på grund av hoten och numera lever med skyddad identitet och fejkade sin död. Ja fy!
Och att förlaget Bonniers behagar leka med oss och utnyttja oss och våra plånböcker. Och när hypen hotar att falna så lägger man ut ännu en liten ledtråd i detta spännande deckarpussel. Som en bild på en kvinna eller vad det nu är i fula stövlar och strumpor och en tjock klumpig kjol under en pappkartong med texten Kepler på utsidan.
Är det här litteratur eller tidens trend?
Usch, nu skiter jag i det och skriver vidare. För det är såååå himla kul!!
Allt gott!
Ingrid