Jag – en klichée?
Idag befinner jag mig i chock! Det är ljust ute! Någonting lyser däruppe på himlen och himlavalvet är dessutom ljust blått, en kulör som vi inte sett där på över en månad i Göteborg.
Jag tar på bikinin och ser ner på ett par vita i det närmaste blåaktiga ben. Hujedamej! Jag slår mig ner på balkongen och kisar misstänksamt under ett par solglasögon.
Måste jag gå ut ur min skrivarstuga nu? Sola den bleka kroppen? När jag egentligen borde skriva och måla en nysnickrad bokhylla och laga hål i parketten och måla ett fönster och … Eller kan man bara stanna på balkongen tills solen krupit bakom huset?
Har som vanligt, varje morgon jajamen, skummat igenom lokala tidningar både här i Göteborg och hemma i norrland. Och också några riksdito och ett par ekonomiblaskor, man måste ju ha koll. För att sen med lite bättre samvete gnugga bland bloggar och bokcommunitys.
På deckarbiten.se får just nu, vi som skriver deckare, en gemensam skopa ovett under rubriken Debutproblem.
Även våra förlag får sin beskärda del av kritiken, för att dom utan urskillning ger ut en sån flod av skit och då särskilt kvinnlig sådan.
”Vi har också haft allt för många debutanter som – trots förlagens braskande uttalanden om höga försäljningssiffror och sålda översättningsrättigheter – inte tillför den svenska kriminallitteraturen något nytt alls i form av originalitet, fantasi eller nyskapande.
Och – för att sticka ut hakan – det förefaller vara inte minst kvinnorna som har problem med att profilera sig.”
Aj aj! Lika bra att dra nåt gammalt över sig direkt? I mitt nya manus travar det nämligen omkring ett gäng poliser som kan betecknas som ett kollektiv. Och ja, jag rotar runt i en utredning. Och ja, jag beskriver dessa personer och deras samvaro och deras bekymmer. Boring?
Fast å andra sidan, där finns ett pikant inslag av mygel i dom kommunala leden och vips så dyker det upp en landshövding som just haft sina fingrar i den syltburken.
Nä, jag skriver nog vidare på mitt epos ändå och tar smällen som en kvinna, ifall jag faller ner i något klichéeträsk. ;-D Sånt är livet som skapande. Stick ut hakan och få en smäll.
Nu ska jag sola lite på mina blåa ben :-)
Allt gott
Ingrid