Tjej! Ja för så känns det ju, trots min höga ålder av 50. Ja för 39 är jag inte. Det var nåt med sajten som föryngrade mig snabbt och enkelt…
Norrlänning. Typisk sådan = introvert, tystlåten och lätt asocial – INTE!! :-D
Född och uppvuxen i Östersund men med rötter även i Härjedalen därifrån min far var.
Ensamstående mor till två tonårssöner sedan ett antal år. På heltid. Jag försöker med andra ord att vara både morsa och farsa. Jag lyckas antagligen bara curla för mina söner. Bor sedan hösten i centrala Göteborg och har bott i den här staden i närmare 20 år snart. Tiden går…
Renässansmänniska. Säger min omgivning med en lätt suck. Jag har en osviklig förmåga att pilla i det mesta och att med en dåres envishet ge mig i kast med det mesta oavsett om jag kan det eller inte. Norrländskt tjurig.
Skriver. Har nog alltid skrivit. Har alltid varit maniskt fascinerad av berättande i alla dess former. Sagor, böcker, SF, skrönor runt elden, film… Älskar film!!
För närmare tio år sedan bestämde jag mig för att lära mig skrivandets konst eller åtminstone försöka.
För ett antal år sedan gick jag några skrivarkurser och mötte nya vänner som brann lika mycket som jag för berättandets konst. En liten skara av oss håller fortfarande kontakten och träffas oregelbundet för att laga mat, dricka vin och grotta i litteratur. Vi har stöttat och kritiserat varandra under åren och att slit och envishet lönar sig visar vårt lilla gäng. Vi är fyra och tre är nu publicerade. Den fjärde kan bli det om han bara vill – jo då!! ;-D
Jag har så klart blivit refuserad. Många gånger. Men skrivit om och skrivit nytt.
Starkt uppmuntrad blev jag när jag 2004 vann novelltävlingen Ballografpriset. Då kände jag att även jag kunde, att jag dög.
Den 23 juli i år kom så min första bok ut i handeln. En magisk och oerhört skrämmande känsla. Som nu övergått i bubblande befrielse då recensionerna varit positiva och jag fått massor av beröm av mina vänner. Lättnad!
Bäst av allt var när min äldste son på några dagar läst ut boken och kom och gav mig en hård kram och sa – “Fan va läskig du e morsan!”
Allt gott!
Ingrid