Motsatsen till skrivkramp = Flow!
Skrivkramp sägs sätta in då man som författare eller annan bokstavsknåpare, med succé eller åtminstone viss framgång i ryggen, ska åstadkomma ännu en succé. Det sägs att Norman Mailer drabbades av en närmare 30 år lång sådan kramp. Hujedamej!
Det är aningen split-vision att samtidigt som man njuter av att den allra första boken faktiskt ligger där i bokdiskarna, att recensionerna varit ganska okey, att man ska stå på scen och berätta om den och dess tillblivelse och samtidigt vara djupt fokuserad på nästa. Och att den ju helst ska bli minst lika bra som den förra. Fast helst mycket bättre …
Hur gör dom luttrade författarna? Dom som är inne på roman nummer 12 eller 20? Blir det någonsin rutin? Blir det tomt till slut? På idéer och flow?
Jag hade förmånen att få träffa och bli bekant med en av mina favoritförfattare på bokmässan 2004, året då jag kapade hem Ballografpriset. Håkan Nesser satt i juryn det året eftersom temat var ”Kalla kårar”.
Håkan och jag har sedan dess haft kontakt med ett och annat mejl och självklart en kamratlig kram när vi stött på varandra på mässan. Hur man nu kramar en man som är längre än alla andra och man själv är en tvärhand hög? (Han får böja rygg …)
I ett av mejlen nämnde jag att jag var nervös inför releasen och skrev på den kommande. Han svarade raskt att den jag redan skrivit nu var utanför min påverkan, klar, gjord, färdig … Alltså, släpp den och fokusera på nästa. Nåt annat kan du ju inte göra. Eller? Så rätt. Men ack så svårt.
När jag stod på scenen på Stadsbiblioteket igår, ja det var dundervarmt och inte så mycket folk, dom flesta valde solen utanför, när den nu behagade visa sig i monsun-Göteborg ;-D, så kom jag på mig med att ha svårt att hålla isär böckerna.
Det som redan växer i mitt huvud och i min dator, där jag redan är, men dit mina läsare inte kommer förren om ytterligare ett år, vill gärna tränga undan det som redan är skrivet, men som min publik vill veta mer om, nu … Jösses, vad är det för media man valt i dessa tider då allt går blixtsnabbt?
Jag berättade om processen att skriva igår på bibblan. Och att jag inte som många författare har bestämda tider då dom skriver, att jag sätter mig ner när jag har tid över och lust. Och att det för det mesta fungerar ändå. Att det för mig är lite som att öppna en kran … och där kommer det.
Igår kom jag inte hem förren vid 22. Satte mig vid köksbordet med datorn och öppnade mitt manus. Och vips, där kom ett häftigt flow från ingenstans. Sen är det alltid lika spännande att öppna det man sprutat ur sig, dagen efter. För det är inte alltid det är så lysande … även om det var i ett flow ;-D
Solen skiner i Göteborg
Ingrid