Feber är underskattat!
Det finns många historier om författare och konstnärer som nyttjat olika droger för att komma i ett kreativt stadium. Pablo Picasso påstod att han skapade som bäst när han var rejält bakfull. Jag har lite svårt att förstå det eftersom bakfylla är rätt vedervärdigt, men det är klart, ångest kan ju vara en drivkraft?
Sen finns det många författare som påstår att whiskey är oumbärligt för ett riktigt kreativt skapande. Ingen nämnd, ingen glömd ;-D Rödvin lär ju också vara väldans poppis!
Jag dricker ytterst sällan whiskey. För så himlastormande gott är det inte. Och inte heller rödvin längre. Jag får bara ont i skallen…
Att vara berusad är väl ganska mysigt ibland, men att skapa under rus brukar inte bli särskilt lyckat. Möjligen att man själv tycker att man är både tjusig och kreativ just för stunden. Men jag misstänker att när man läser resultatet efteråt så är det inte längre lika briljant.
Igår hade jag en släng av huvudvärk och feber och kände mig verkligt rutten. Yngste sonen har snorat och torrhostat några dagar … jahapp, tänker man, så var det kört då?
Jag orkade inte gå ut och handla så det blev en till i djupet av frysen. Jag hittade räkor och lite övergivna kräftstjärtar, fräste upp dom med rejäla mängder vitlök och chili, ja det blev drag! Serverade med nudlar och dom grönsaker som fanns hemma.
”Ny maträtt igen morsan?”
”Japp. Frysrensning.”
Lite vitt vin fanns det faktiskt hemma också. Erkänner.
Satte mig vid datorn och började fundera på en ångestbit i mitt manus som jag inte riktigt fått kläm på ännu och … vad händer? Det bara fungerar, helt plötsligt.
Och – jag har läst nu på morgonen och det är fortfarande helt okey, även dagen efter.
Kan tilläggas att jag är pigg som en mört igen, ingen feber, ingen huvudvärk, inget snor …
Av detta lär man – att feber är precis lika bra som whiskey! Kanske bättre? Och att chili skrämmer bort det mesta ;-D
Allt gott.
Ingrid