Augusti lider mot sitt slut. Begriper inte vart denna månad tog vägen? Och vart i hela friden är sommaren? När ska den komma? Hur länge ska vi behöva vänta?
Jag hade sett fram emot att få bara vara turist i min egen stad detta året och framför allt att segla små korta turer över helger eller några dagar i stöten när tiden fanns och vädret var som bäst.
Jag drömde ärligt om varma dagar på runda klippor långt ute i skärgården med båten guppandes nedanför, en korg med lite ätbart och en flaska av något svalt. Och sen bara på andas och vänta på solnedgången och kvällningen. Linda in sig i en filt och härda ut tills kylan blev övermäktig.
Vi har inte varit ute och seglat en enda gång. Båten ligger i blasket men där har den legat, ensam och inregnad och sönderblåst. Hela sommaren. Eller dom tre månader som skulle vara en sommar :-(
Inser så klart att sommaren det här året uteblir, vilket ju inte är särskilt kul med tanke på människors ork och immunförsvar inför hösten och regnvintern på västkusten.
Man kan så klart trösta sig med att det är ypperligt väder för en författare som då utan uselt samvete kan kura inomhus och gnida rumpan på skrivarstolen. Men mitt immunförsvar och min ork lär ju inte bli särdeles bra den heller?
Nä, ingen mening att ta ut något i förskott. Fånga dagen är mitt motto sedan länge. Gårdagen är för evigt borta och imorgon vet vi inget om. Det enda du har är nuet.
Jodå, jag är zenbuddist i hjärtat, erkänner.
Min tid som debutantbloggar drar mot sitt slut. Inte för att jag tänker överge er fullständigt. Jag lovar att kika in ibland. Men jag har ett manus att skriva, ett inte allt för okomplicerat familjeliv att ratta, en lägenhet som har en del kvar att åtgärda, kvarstående strider med mitt ex och utmaningen att hitta ett jobb igen för en 50 + tant!
Om det är något ni vill fråga mig eller tycka så föreslår jag att ni passar på. Så lovar jag att svara i den mån jag kan imorgon. Sen tar jag en manuspaus från er här en stund.
Allt gott!
Ingrid
2009-08-30