Hej alla ni bokisar!
Utan er vore jag död. Eller snarare, utan mina läsare vore jag död. Åtminstone död som författare.
Tyvärr finns det författare som anser att det är hemskt jobbigt att behöva ha kontakt med läsarna. Ofta är det också de som gnäller över hur hårt de “sliter”.
Sliter? Med vad? Byter de blöjor på gamlingar och pajar ryggen av tunga lyft eller får reumatisk värk av att sitta i en dragig Ica-kassa?
De författare som kan leva på det de gör och som samtidigt klagar får mig att för korta ögonblick sympatisera med Maos kulturrevolution då de intellektuella tvingades tömma latrin på fälten.
Så här har ni mig, livs levande och tillgänglig. Om ni vill får ni också vara med och skriva färdigt min nya roman. Gå in här om ni vill veta mer.
Annars går det bra att känna på mig, en författare som är lyckligt kär.
I mina läsare.