En kompis som är haj på datorer skulle uppgradera mitt system i fredags och också installera en Time Machine som gör kontinuerlig backup.
Det var tänkt att det skulle ta tid, så vi gick till Medis medan datorn jobbade på egen hand. Där tog vi en korv. Jag ville ha en stor stark. Korv alltså.
Hela kvällen förflöt därefter framför min dator, eftersom det alltid är så när man vinner nåt nytt. Då strular nåt gammalt.
Welcome to my working week, sa kompisen när han fått avboka först ett biobesök, sen en krogdejt.
Då slutade min i-Phone att synka med i-Tunes.
Klockan elva på kvällen gick kompisen.
På lördagen kände jag att det måste ha varit nåt skumt med den där korven. Jag fick vad man förr brukade kalla för “sommarsjukan”. Tack. Och det var fortfarande nåt skumt även med datorn.
Det hjälpte inte heller att dricka rosévin. Det blev faktiskt bara värre.
Sens moral? Gapade jag efter mycket? Eller kanske man ska se livet som en enda lång hinderlöpning?
Nej, jag är inte anlitad av Tankar för dagen i P1, där man ska leverera truismer på löpande band. Skit händer, helt enkelt. Minst en gång om dan. Ibland hela dan.
Nu har jag försökt skriva på min nya roman. Det var svårt. Ute är det varmt. Jag ser folk utanför mitt fönster som är lättklädda och leende. Många slickar på en glass. Men jag vill inte maska. Så jag gick ut på webben. Det är då jag fastnar. Det är då det skiter sig på riktigt. Där finns ju så mycket. Mycket dumt. Och mycket som hugger på det dumma.
Jag tänkte svara på en kommentar här. Men den har jag glömt. Livet myllrar. Och det är faktiskt väldigt trevligt.
Puss!