I tidernas begynnelse skrev jag några recensioner.
Några böcker, några revyer och några lokala popband fick min uppmärksamhet på lokaltidningen där jag jobbade. Den enda merit jag hade var att det för dagen inte fanns några andra uppdrag.
Jag skumläste och gav ett svepande omdöme.
Jag kom i slutet av ett uppträdande och drog till med några skojiga formuleringar.
Och så vidare.
När jag idag tänker på det skäms jag.
Men det var inte förrän jag själv blev recenserad som jag verkligen insåg hur betydelsefullt det är att ta recenserandet på allvar, hur varje ord, varje formulering betyder något. Varje detalj är viktig.
För min debutbok Somliga linor brister har jag fått varierande omdömen. Några riktigt bra och några sågningar. De som är bra betraktar jag som genomarbetade och ärliga recensioner och de som är dåliga är naturligtvis bara ett resultat av recensentens dåliga omdöme, orutin, slarv eller möjligen snobberi.
Eller nej… naturligtvis inte.
Men jag kan inte låta bli att le åt recensenten som skrev att det var för mycket detaljer och exemplifierade med att det var onödigt detaljerat beskrivet hur en espressomaskin fungerar.
Det komiska är att det inte förekommer någon espressomaskin i boken. Åtminstone inte vad jag kommer ihåg.
Som sagt djävulen bor i detaljerna.
Även i recensioner.
Vi ses