verkligheten

Verkligheten. Ibland får jag frågan, apropå skrivandet: Vad får du allt ifrån?
Svar: Verkligheten.
Det är ganska sant.
När jag var på Östersjöns författarcentrum, cyklade jag runt och besökte platser som jag känner väl till från förr. Från Visby och norrut. Fiskeläget Själsö.
Här påbörjade jag arbetet med den text som några år senare skulle bli romanen ”Vi är bara besökare här”.  Den handlar om en äldre kvinna, Julia, som bor sista sommaren i sitt sommarhus och försöker försona sig med tanken på att lämna det. Hon blir vän med en flickan Miranda, och deras vänskap gör hennes sommar annorlunda, och ljusare.
Julia cyklar också runt en del. Ser delvis samma saker som jag. Hus, människor, rörelser, natur. Havet.
Förebilden för hennes boplats är vid Själsö. Men det är ett så vackert och symbolladdat namn, så det går knappt att använda i en roman.
Eller? Jag gjorde det i alla fall inte.
Under de veckorna såddes också första fröet till ”Jag går över det frusna gräset” (som dock inte utspelas på Gotland). Jag läste en berättelse ur en rapport från ett mentalsjukhus. Frö. Jag mindes personer jag mötte när jag under några år städade på sjukhus. Händelser. Flera frön.
Baserat (obsobs) på ”en sann historia”?
Nja. Inte baserat precis. Men det finns glimtar av verkligheten med.
Och berättelsen är naturligtvis sann.