En fråga som jag har fått flera gånger är vad som var svårast med att skriva Alba. Jag brukar säga att eftersom jag har förlagt handlingen utanför jorden, i en påhittad värld, så blev jag begränsad av att inte kunna använda och referera till allmänt kända detaljer för ren utfyllnad.
Jag tror att det är Elizabeth George i sin bok ’Skriv på! – en romanförfattares syn på skönlitteratur och författarskap’ som nämner att hon har ett kartotek med vardagliga saker hon kan infoga tex i en dialog för att det ska kännas äkta och naturligt (men jag kan ha fel för i ärlighetens namn har jag inte själv läst, bara läst om).
Visst, även i en påhittad värld kan romanfigurerna snyta sig, klia sig bakom örat, använda tandtråd, men det är betydligt krångligare att säga: ”Han plockade förstrött upp dagstidningen som råkade ligga på pianot.” Först måste ju dagstidningens vare eller inte vara på (i mitt fall) en främmande planet försvaras. Och finns det verkligen pianon där?
Hittar man istället på helt nya ting och företeelser, som bara existerar i den påhittade världen, måste det etableras tidigare i berättelsen. Annars kan man inte utan problem använda det som ”naturlig” utfyllnad senare. Det blev, upptäckte jag, väldigt mycket att hålla reda på. Lämnar man vår nutid och ger sig in i framtiden, ut i rymden eller in i fantasivärldar så måste allt definieras från grunden, även det som har viss samstämmighet med vår värld (för varför är det så?). Helst ska det göras utan att det mynnar ut i långa förklaringar för läsaren som då kanske lätt tröttnar.
Det var ett av skälen till att jag efter Alba gav mig på ett manus som utspelas i vår nutid. Yes! Gardiner, smörkolor och kaffekoppar – här kommer jag! Och om det är något jag vill skriva om som jag inte känner till så kan jag googla!
Men nu var det inte alls så lätt som jag hoppades. Oavsett om jag hittar på eller jag använder mig av det som är vår gemensamma omvärldsuppfattning (nja, ungefärliga i alla fall …) så kommer det till sist ned på att varje berättelse i sig är en liten värld. Och oavsett vad läsaren tycker när han eller hon lägger ifrån sig boken måste känslan av att förflyttas till något annat uppstå mellan pärmarna. Alla böcker är sina egna små världar.