Mera Moore. Och kråkor.
Roger Moore började sin bana som serietecknare. Det visste jag inte!
Att läsa hans självbiografi är som att ha en underhållande och vänlig person till bordet på en ganska opersonlig middag. Helt klart en bok man kan ta sg sig ut i solen och sitta och slöläsa. Väldigt brittisk, än så länge. Och det tilltalar mig. Han skriver ganska rörande om barndom och ungdomsår. Jag kanske tröttnar när han kommer till Hollywood.
Kråkorna som gång på gång flyger över det nya hygget oroar mig. Hade de bo och ungar i något träd som nu ligger styckat på marken? Eller är de på jakt efter mat (andras ägg och ungar), en slags städpatrull? Eller brukar de alltid flyga den rutten, det är bara att jag inte har sett dem där förut?
Jag håller på att vänja mig vid den nya utsikten. Men som ni hör innebär förändringen en viss sinnesoro.
Det är två kråkor. De flyger efter varandra. Inte för nära, men man ser att de hör ihop.