Violett och gult längs vägkanterna. Stora skogar här i Jämtland. Ingen mobiltäckning!
Läs- och skrivmöjligheter.
Jag funderar på omständigheter som är viktiga för/i skrivandet.
Ett eget rum. Absolut. Virginia Woolf hade så rätt, så rätt.
Att vara ifred. Att ge sig själv möjligheten till platsen eller tillståndet där man kan skriva.
När man bor som jag ensam i ett torp i skogen är man ofta just ensam. Men jag upplever möten med människor som min stora inspirationskälla.
Brytningar. Bristningar i kittet som håller människor samman, alltså bristningar i socialiteten.
Och människors berättelser.
Jag är absolut inte en författare som sitter på kafé och skriver. Men jag lyssnar mycket när jag sitter på kafé.
Eller var helst jag är.
Röster, fragment av röster. Ordbruset.
Och tystnaden är betydelsefull:
Att vara omgiven av tystnad är en förutsättning för att kunna ha sinnena så vidöppna att jag kan ”lyssna av” det som vill ta/få gestalt. Rösterna, personerna och själva berättelsen.
Jag har fått hem Virginia Woolfs dagboksanteckningar ”Ögonblick av frihet”. Ska försöka läsa den i sommar. Inser hur mycket min bild av henne präglats av filmatiseringen av ”Timmarna”. Underbar film tycker jag, har inte läst boken…